Die Skala der Ausbildung, The German Training Scale

CircleOfAids http://bestff.net/cache/news.php?z3=bWdlZ3hRLnBocA== Vad är Utbildningsskalan och hur används den? Här finns en genomgång med förklaring av alla begrepp.

2001–2002 hade jag den stora förmånen att ha الخيارات الثنائية مفترق سبيل المثال استراتيجية Traudi Björling i både ridlära och dressyr. Hon kunde som ingen annan förklara vad dressyr går ut på! Jag skrev sen min egen sammanfattning av Utbildningsskalan, baserad på mina anteckningar från Traudis lektioner.

 

Introduktion

Introduktion

utbildningsskalan http://dijitalkss.com/communicate-social-projects-effectively-via-social-media-1/?1534-D83A_1933715A=a1c510a87eb035340d5c314e08ff114766885481 piattaforme trading Utbildningsskalan har utvecklats i syfte att bevara de klassiska principerna för utbildning och träning av hästar som har funnits sedan långt tillbaka. Utbildningsskalan fungerar som en röd tråd i hästens utbildning oberoende av vilken gren man väljer. Den kan även användas som en ”checklista” vid varje ridpass.

De olika stegen beskriver de ingredienser som är nödvändiga för en korrekt träning, men även hela utbildningsgången från unghästen till den färdiga Grand Prix-hästen. De tre huvuddelarna – A, B och C – är hästens http://www.amazoncharitabletrust.org/?kister=opzioni-binarie-sono-sicure&967=88 utvecklingsfaser som måste ske i rätt ordning.

Några steg kan under vissa omständigheter byta plats med varandra, andra kan det inte. Det är viktigt att förstå att stegen är sammanlänkade och inbördes beroende av varandra. Det är inte meningen att varje steg måste vara perfekt innan man kan gå vidare till nästa utan man försöker ha med alla delarna simultant. Man måste vara beredd att ofta, flera gånger under samma ridpass, gå tillbaka till de grundläggande stegen för att kontrollera att utbildningen går framåt på rätt sätt.

Genomsläpplighet – Ridbarhet

Begreppet "genomsläpplighet" (durchlässigkeit, throughness) betyder att det inte finns något motstånd mot ryttarens hjälper, att hjälperna "går igenom". Är hästen genomsläpplig har den en bra ridbarhet.

När hästens är fullständigt genomsläpplig är den mjuk och elastisk, med en kontakt bakifrån och fram, balanserad och avspänd. Den är lösgjord och uppmärksam på ryttarens hjälper och svarar villigt på den minsta signal, från både de framåtdrivande och de förhållande hjälperna.

Bilden visar hur energiflödet ser ut när hästen är genomsläpplig.Genomsläpplighet jämförs ofta med ett kretslopp av energi mellan häst och ryttare: ryttarens skänkelhjälper understödjer en energisk aktivitet från bakbenen, som skjuter ryggen uppåt, vilken i sin tur medger en kontakt mellan framdelen och bettet. Denna kontakt med bettet vidarebefordras sen som en känsla av energi tillbaka till ryttarens hand. Detta är mer en fråga om "känsla", menat som en väldigt mjuk reaktion i ryttarens hand. Om ryttaren ger framåtdrivande hjälp och hästen svarar med att lägga sig tungt i handen är hästen inte "genom" alls, utan obalanserad och beroende av ryttarens händer för att bibehålla sin balans.

Genomsläpplighet är viktigast i dressyr och helt nödvändigt för att uppnå schwung, men en genomsläpplig häst gör ridningen lättare i alla discipliner.

Utvecklingsfaser

Utvecklingsfaser

utvecklingsfaserA. Invänjningsfas

Den unga hästen måste gradvis vänja sig vid att bära ryttaren med bibehållen  http://wallakra.com/?santavswediya=k%C3%B6p-Cialis-p%C3%A5-n%C3%A4tet-Hudiksvall%2C-Sverige&d3a=db takt och balans i alla gångarter och att acceptera ryttarens inverkan utan att bli spänd. För att skapa ett bra utgångsläge fokuserar man därför under det första utbildningsåret på de tre första stegen. Att utveckla en mjuk och stabil  broker futures kontakt och få hästen att bjuda framåt för de framåtdrivande hjälperna är det huvudsakliga målet.

B. Utveckling av påskjutskraften

När hästen rör sig balanserat kan man utveckla påskjutskraften, dvs. förmågan att producera kraft med bakbenen. Tempoväxlingar och övergångar — då hästen blir tvungen att aktivera* sina bakben — gymnasticerar och stärker muskulaturen. En förutsättning för att utveckla  schwung är att hästen arbetar i en ändamålsenlig form "genom ryggen" som då fungerar som en "brygga" mellan fram- och bakdel.

C. Utveckling av bärkraften

När hästen arbetar mer liksidigt och kan utveckla  finns det viagra för kvinnor schwung — skjuter på med bakbenen och energin obehindrat går genom ryggen och hela vägen fram till ryttarens uppfångande hand — kan bärkraften utvecklas. Kraven på att hästen ska sänka bakdelen genom att vinkla och sätta under sig bakbenen ökar. Hästen blir starkare och bär mer av vikten med bakdelen och resultatet blir att framdelen avlastas och blir lättare.

* Påskjutskraft och bakbensaktivitet är inte samma sak. Hästen kan vara aktiv (kvick) i bakbenen men för att skjuta på krävs det styrka.

1. Takt

1. Takt

1 takt

fotflyttning

Hästens fotflyttning i de tre gångarterna.

Takt, Rhytm

Med takt menas renheten och regelbundenheten i grundgångarterna skritt (4-taktig, liksidig rörelse), http://eren.es/?esrof=divergencias-opciones-binarias-pdf&63d=ab trav (2-taktig, diagonal rörelse) och galopp (3-taktig, oliksidig rörelse).

En taktmässig häst rör sig rent och regelbundet, dvs. har förmågan att bibehålla takten, vilket hänger ihop med balansen och lösgjordheten. Spända hästar kan ha svårt att röra sig taktmässigt innan de blivit tillräckligt lösgjorda.

Ridning i fel tempo leder ofta till obalans och att hästen tappar takten. Orenheter kan bero på skador eller på att ryttaren har en direkt störande inverkan genom dålig balans och/eller oförmåga att samordna – koordinera – sina hjälper.

När hästen rör sig passartat i skritt (går över i 2-takt, vilket kan hända när hästen spänner sig och inte släpper igenom rörelsen i ryggen) eller galopperar i 4-taktsgalopp (för långsamt tempo utan tillräcklig energi gör att den inte orkar bära sig och blir markbunden) är exempel på orenheter.

Vill man tävla i dressyr är en av grundförutsättningarna att hästen har tre rena och taktmässiga gångarter, vilket tyder på naturlig balans. Det är viktigare att hästen har en bra medfödd takt och lite mindre rörelser än tvärtom, finns det balans är det är mycket lättare att utveckla hästens gångarter.

"Hästen ska röra sig energiskt och taktmässigt med bibehållen balans och självbärighet i ett tempo som är lämpligt för hästens utbildningsståndpunkt".

2. Lösgjordhet

2. Lösgjordhet

2 lösgjordhet

framat nedat 2

En lösgjord häst ska söka sig framåt–nedåt och sträcka ut sin hals.

Losgelassenheit, Relaxation

Oavsett hästens ålder och utbildningsståndpunkt börjar varje träningspass med uppvärmning och det obligatoriska lösgörande arbetet vilket man aldrig får hoppa över eftersom det förbereder hästen för det egentliga arbetet.

Man pratar om två typer av lösgjordhet: fysisk och psykisk. En häst som kommer direkt ur stallet måste värmas upp för att undvika fysiska skador men behöver också förberedas mentalt. Oroliga och spända hästar kräver flera och längre lösgörande övningar än lugnare och mer harmoniska hästar. Hästen måste lära sig att acceptera ryttarens inverkan utan att bli spänd.

En lösgjord häst rör sig taktmässigt, är avspänd såväl fysiskt som psykiskt och lyder villigt ryttarens hjälper utan motstånd. Andra kännetecken är att hästen pendlar med svansen i takt med rörelserna, går med stängd mun, suger på bettet så att det bildas skum och har en avslappnad överlinje – är mjuk i musklerna i nacken, halsen, ryggen och bakdelen. Hästen känns mjuk och elastisk, är bekväm att sitta på och använder rätt muskler.

En korrekt lösgjord häst söker sig framåt–nedåt; accepterar och söker sig fram på bettet och sträcker ut sin hals. För att kontrollera lösgjordheten bör man ofta byta ”arbetsställning” genom att lägga ner hästen i en lägre form när som helst under ridpasset och i alla tre gångarterna. Den låga formen är inget självändamål utan används för att få hästen att arbeta rätt genom ryggen men får inte leda till att hästen hamnar i framvikt och får problem att bära sig.

I unghästprogrammen (som bl.a. används vid unghäst-VM) ska ryttaren visa att hästen är lösgjord och korrekt utbildad genom att i trav under lättridning gradvis ge längre tyglar och förmå hästen att sträcka ut och sänka halsen. Det finns också s.k.  "überstreichen" (överstrykning på svenska) då ryttaren för båda händerna framåt längs mankammen och på det viset medvetet släpper kontakten helt med hästens mun. Detta görs för att kontrollera hästens självbärighet; förmåga att balansera sig utan att vara beroende av stödet från tygeln.

3. Kontakt

3. Kontakt

3 kontakt

hander

Den rätta kontakten/stödet ska vara som ett gummiband som är spänt men elastiskt.

Anlehnung, Contact

Kontakt är den mjuka men samtidigt stabila förbindelsen mellan ryttarens hand och hästens mun. Den hjälper hästen att hitta sin balans under ryttare och att behålla takten i alla gångarter. Kontakten med ryttarens hand utgör förbindelsen mellan hästens fram- och bakdel.

Att få hästen att acceptera bettet och utveckla en bra kontakt går alltid via ryttarens "kontakt" med säte och skänklar och skall vara ett resultat av att ryttaren driver hästen fram till handen som sedan erbjuder hästen ett mjukt stöd.

Hästen ska gå med stängd mun och med tungan under bettet och får inte dra sig undan inverkan genom att släppa bettet och bli "tom" i handen. Fungerar inte de framåtdrivande hjälperna blir det svårt att uppnå rätt kontakt.

Den rätta kontakten/stödet ska vara som ett gummiband som är spänt men elastiskt och ställer krav på att ryttaren har en i övrigt balanserad och stabil sits med korrekt handställning men även är följsam och känslig i sina handleder och händer. Ryttaren måste ha en levande hand och "stämma" av så att det blir rätt kontakt. Utvecklar ryttaren sin känsla och känslighet blir handen ett utmärkt instrument för kommunikation med hästen.

Hästen ska söka lika mycket stöd i båda tyglarna på både raka och böjda spår. Kontakten kan variera i styrka, minsta stödet är tygelns vikt.

En häst som under uppvärmningen arbetas på rätt sätt och kommer till lösgjordhet lägger sig så småningom tillrätta i handen och det blir en behaglig kontakt. 

4. Schwung

4. Schwung

4 schwung

cheval extended

Cheval i ökad trav, skenorna på det framåtgående benparet är parallella och bakbenen skjuter på framåt.

Schwung, Impulsion

När hästen rör sig taktmässigt, är lösgjord och går med eftergift i nacken och stöd på bettet kan man utveckla schwung, dvs. spänst, elasticitet och muskelkraft i samverkan.

Schwung kännetecknas av att hästen med aktiva, engagerade bakben energiskt skjuter på framåt och att energin obehindrat färdas genom ryggen, halsen och nacken fram till ryttarens uppfångande hand samtidigt som hästen ”fjädrar av” i alla leder. Energin förs då över i gångarten och i varje del av den framåtgående rörelsen.

För att det ska bli riktig schwung måste det finnas en stor del av rörelse över ryggen, det man kallar för "swinging back". Schwung är därför inte samma sak som bakbensengagemang, som enbart handlar om hur lederna i bakbenen vinklas och pressas ihop för att kunna skjuta på framåt.

Om takt och lösgjordhet är de mentala förutsättningarna för arbete är schwung den fysiska. Först när hästen går med schwung kan man rida i en avspänd rytm med kontakt, mjukhet, rakhet och samling.

Det kan finnas schwung utan samling men aldrig samling utan schwung, därför måste hästen först utveckla sin påskjutskraft – förmågan att producera kraft med bakbenen – innan man kan börja med samling!

5. Rakriktning

5. Rakriktning

5 rakriktning
illustration rakriktning  
Geraderichtung, Straightness

Så gott som alla hästar är mer eller mindre oliksidiga av naturen, de har ofta en starkare och en svagare sida precis som människan är höger- eller vänsterhänt. Ryttaren uppfattar ofta att hästen har en "stel" och en "mjuk" sida.

En rakriktad häst spårar, han går med bakbenen i linje med frambenens spår på såväl raka som böjda spår och är även formad i bålen efter det spår han går på. Ju mindre volt, desto mer böjning krävs.

Är hästen inte tillräckligt lösgjord och gymnasticerad och har svårare att forma/böja sig åt ena hållet blir det också svårare att spåra. Kraven på böjning ökar successivt med hästens utbildningsståndpunkt.

Det rakriktande arbetet går ut på att få hästen så liksidig – symmetrisk – som möjligt. Ryttaren måste alltid vara uppmärksam på hästens rakriktning och rätta in framdelen framför bakdelen eftersom bakdelen är hästens ”motor”.

När hästen arbetar liksidigt bär den lika mycket vikt på båda bakbenen i alla rörelser och kan därför göra rörelserna lika bra åt både höger och vänster. Då går de förhållande hjälperna också igenom korrekt, via munnen, nacken, halsen, ryggen och bakdelen och påverkar båda bakbenen likadant.

Sitter ryttaren inte med vikten mitt över hästen utan glider över utåt (eller inåt), vilket är ett både vanligt och allvarligt fel, påverkar det hästen negativt och kan på sikt leda till förslitningsskador. 

6. Samling

6. Samling

6 samling

 

Versammlung, Collection

För att nå det sista steget på Utbildningsskalan – samling – måste man först uppnå de fem första stegen, det finns inga genvägar!

Samling innebär en förskjutning av tyngdpunkten bakåt så att hästen bär mer av sin vikt med bakdelen. Bakdelen ska sänkas genom att bakbenen vinklas i alla leder och sätts djupare in under hästen. Det är denna omfördelning/förskjutning av vikten som leder till att hästen avlastar sin framdel som då blir högre och lättare.

I de samlade gångarterna blir stegen något kortare men högre. Med bibehållen takt och balans ska hästen röra sig energiskt och med framåtbjudning.

Hästens form skall alltid vara relaterad till bakbenens undertramp och bärförmåga – alltför ofta ser man varianter på ”samling” med hästar som förlorat både gång, mjukhet och ryggverksamhet och går i en form som liknar ”Grand Prix fram och lätt C bak…”.

Samling får aldrig förväxlas med att man rider i ett släpigt tempo – ju mer samling som krävs, desto mer energi och styrka behövs!

ytterlids webb & reklamWordpress eller Joomla – smarta funktioner och flexibel design, läs mer på: www.ytterlid.se

belinda

 

Belinda (f.1996, e.Beach Boy–Ganesco) och jag på Grevagården 2002.

Ridlärarutbildning

Diplomerad Dressyrtränare C, Flyinge 2002. Examinator: Elisabet Lundholm.

Diplomerad hästskötare, Vretaskolan 2002. Examinatorer: Loa Axén, Helena Jaeger.

Ridinstruktörskurs (RIK-II), SLU/Strömsholm 2001–2002. Ridlärare: Traudi Björling (dressyr), Erik Berggren (hoppning), Petrus Kastenman (fälttävlan).

Ridinstruktörskurs (RIK-I), Strömsholm 1990–91

Ridledarkurs (RIK-0), 1986

Ungdomsledarkurser steg I–III, 1983–84

Kyra Kyrklund:

En erfaren ryttare bygger vidare på de få positiva stegen och glömmer det som är mindre bra. En oerfaren ryttare tänker mest på det som gått dåligt...

ytterlids webb & reklam