Ordlista Dressyrtermer

Hästen släpper bettet och drar sig undan inverkan, ryttaren förlorar stödet i handen och förmågan att påverka hästen.

Hästens går med nosen bakom en tänkt lodlinje och nacken är inte högsta punkten. Hästen behöver inte vara bakom hand om den fortfarande bjuder framåt med stöd på bettet. 

En spänd trav med höga benlyft, ofta med huvudet högt och ”svansen på ryggen”.

  1. Eftergift i nacken: Hästen är mjuk och låter sig ställas.
  2. Eftergift: Ryttaren ger efter på tyglarna så att trycket mot lanerna i hästens mun minskar. Det finns olika grader av eftergift; från att ryttaren bara mjuknar i handen till att hästen ges total frihet från handen.

Hästens förmåga att stretcha och dra ihop musklerna mjukt; att korta och länga steget och visa ett register i gångarterna.

Bristande balans där hästen tar emot sig med frambenen istället för att bära mer av vikten med bakbenen. Det rör sig inte enbart om hur högt eller lågt hästen går med huvud och hals.

Den korrekta rytmen i galopp är tretakt. Fotflyttningen ska vara: 1. yttre bak, 2. inre bak OCH yttre fram, 3. inre fram, 4. svävmoment. I fyrtaktsgalopp tar inte inre bak och yttre fram mark samtidigt.

Hästens självförtroende och tilliten till ryttaren vid samarbete och prestation.

Ett stadium när ryttarens inverkan påverkar hela hästen, bakifrån och fram och framifrån och bak. Där tygelhjälperna går igenom och påverkar bakbenen.

Utveckling av en korrekt grund sker oberoende av inlärningen av olika rörelser. Den rätta grunden kännetecknas av att man bevarar/utvecklar:
1) Renhet och kvalitet i gångarterna, 2) Fysisk och gymnastisk förmåga, 3) Attityd och ridbarhet. [Basics]

Ett kort moment av ökad samling i syfte att återställa hästens balans och uppmärksamhet.

1. Den sidan som är vänd inåt ridbanan. 2. ”Den sida åt vilken hästen skall vara ställd/böjd”. På böjda spår ska hästen vara ställd i rörelseriktningen. I galopp på böjda spår ska hästen vara ställd åt galoppsidan som då är den inre sidan. I skänkelvikning ska hästen vara ställd från rörelseriktningen och då blir det inre sidan.

Hästen går i t.ex. vänster galopp med frambenen och höger galopp med bakbenen.

Flexibilitet och rörlighet i lederna. Motsatsen till stelhet. Hästens mjukhet är i stor utsträckning medfödd men kan med tiden förbättras med träning.

När hästen är väl inramad, lugn, samarbetsvillig och uppmärksam.

Vid galoppombyte i språnget ska hästen byta från t.ex. vänster galopp till höger galopp utan mellanliggande travsteg och varken före eller efter med bakbenen.

Refererar till hästens överlinje och form (i profil); den övre delen av halsen ska vara konvex och underhalsen ska vara konkav.

Refererar till hästens sätt att röra sig på höjden i t.ex. mellantrav.

Hästens vilja att utföra de rörelser, vändningar och övergångar som ryttaren ber om.

Hästen är ”ställd i nacken” betyder att han är böjd i sidled bakom nacken så han tittar åt ena eller andra hållet. Korrekt ställning innebär att ryttaren kan se ögat och näsvingen. Hästen ska gå med öronen i jämnhöjd och får inte lägga huvudet på sned.

Rörelsen som uppstår när kraften från bakbenen färdas över och genom ryggen och musklerna rytmiskt dras ihop och sträcks ut, till skillnad från när de antingen är mjuka eller spända.

Det moment i trav eller galopp när hästen inte har någon hov i marken.

När hästen spänner sig och tappar takten i mellanskritt och istället tar korta, trippande steg.

Bakdelen faller antingen utåt eller inåt och bakbenen följer inte i linje med frambenens spår. Vanligt vid galoppfattningar och ridning på raka linjer utan stöd av vägg eller staket.

Längning av steget med (i trav och galopp) ökad schwung. Hästen ska, med bibehållen takt, vinna så mycket mark som möjligt i varje steg. I skritt ska hästen sträcka ut halsen, visa ett maximalt övertramp och röra sig med ryggverksamhet.[Extended]

Hästen går inte med eftergift i nacken och accepterar inte bettet, drar sig undan inverkan genom att skjuta upp nacken och gå med huvudet högt. [Above the Bit]

“Dressyr har alltid fascinerat mig, för att det är både vackert och svårt. Det krävs både hjärta och hjärna – plus en hel del muskelstyrka, kroppskontroll och känsla för rytm och timing.”