Utbildningsskalan kan delas in i tre huvudfaser som var och en behöver befästas innan man kan gå vidare.

A. Invänjningsfas

Den unga hästen måste gradvis vänja sig vid att bära ryttaren med bibehållen takt och balans i alla gångarter och att acceptera ryttarens inverkan utan att bli spänd. För att skapa ett bra utgångsläge fokuserar man därför under det första utbildningsåret på de tre första stegen. Att utveckla en mjuk och stabil kontakt och få hästen att bjuda framåt för de framåtdrivande hjälperna är det huvudsakliga målet.

B. Utveckling av påskjutskraften

När hästen rör sig balanserat kan man utveckla påskjutskraften, dvs. förmågan att producera kraft med bakbenen. Tempoväxlingar och övergångar — då hästen blir tvungen att aktivera* sina bakben — gymnasticerar och stärker muskulaturen. En förutsättning för att utveckla schwung är att hästen arbetar i en ändamålsenlig form “genom ryggen” som då fungerar som en “brygga” mellan fram- och bakdel.

C. Utveckling av bärkraften

När hästen arbetar mer liksidigt och kan utveckla schwung — skjuter på med bakbenen och energin obehindrat går genom ryggen och hela vägen fram till ryttarens uppfångande hand — kan bärkraften utvecklas. Kraven på att hästen ska sänka bakdelen genom att vinkla och sätta under sig bakbenen ökar. Hästen blir starkare och bär mer av vikten med bakdelen och resultatet blir att framdelen avlastas och blir lättare.

* Påskjutskraft och bakbensaktivitet är inte samma sak. Hästen kan vara aktiv (kvick) i bakbenen men för att skjuta på krävs det styrka.

×
×

Kundvagn